tisdag 8 januari 2013

Sista blogginlägget???

Nu börjar kursen närma sig sitt slut och jag skriver det sista obligatoriska blogginlägget.

Att blogga har varit lärorikt. Det är ett spännande sätt att dela med sig av reflektioner och tankar och få respons av er andra på kursen. Jag har lärt mig mycket och fått många ideer till verksamheten, både teorier och konkreta saker. Tankar kring utformningen av verksamheten, varför gör vi som vi gör och hur gör andra när det gäller dokumentation, frågor att diskutera och prata med kollegorna om och rent praktiska tips på adventskalendrar m m. Det har vart spännande att se att många av oss brottas med samma tankar och svårigheter, men att vi försöker och vill framåt, för att ge våra barn en bättre vardag i sina förskolor.

Det som varit den största ögonöppnaren för mig under kursen är Bente Svennings bok om de barns rättigheter och möjligheter till inflytande över dokumentationen i förskolan. Det var en fråga som jag inte reflekterat så mycket över innan och där boken verkligen fått mig att tänka en gång till och ändra mitt arbetssätt. Den kunskap jag fått ska jag också dela med mig av till mina kollegor på en pedagogisk konferens, och det känns bra att alla får en möjlighet att börja tänka kring de här frågorna.

Igår hade vi studiedag på min förskola och då drog vi upp riktlinjer för vårt nya projekt. Många av våra barn har före jul visat stort intresse för skrivning och läsning, så vi ska arbeta med ett bokprojekt. Det vi vet, som vi skrivit i verksamhetsplanen för läsåret, är att alla barn ska få ta med sig en bok hemifrån som de får berätta/prata om och som vi sedan läser tillsammans på förskolan för att öka barnens intresse för läsning och böcker. Vi startar projektet med att fota en av pedagogernas favoritbok från barndomen med paddan och läser den högt tillsammans och visar bilderna på projektorn. Sedan får fyra barn varje vecka ta med sig en bok de tycker om och i mindre grupper pratar vi om och läser deras bok. Utifrån det får vi se var barnens intresse ligger, vill de göra egna böcker, på papper eller i paddan, dramatisera, leta ord, rimma, hitta på sånger m m.Vi har massor av ideer på vad man kan göra, men vi vill låta barnen hitta sitt fokus och sina intressen så det inte blir ett traditionellt tema där vi har planerat allt i förväg.
Vår stora utmaning är att lyckas dokumentera och reflektera tillsammans med barnen under arbetets gång så att det blir som man önskar, att den pedagogiska dokumentationen driver projektet framåt och visar vägen. Det ska bli spännande att se om vi får till det...

Avslutningsvis kommer frågan vad som händer med bloggen nu? Det vore spännande att hålla liv i bloggen som en yrkesmässig reflektionsdagbok, där jag kan skriva ner tankar kring teman, dokumentation, delaktighet o s v men vi får se om tiden och orken räcker till.

torsdag 27 december 2012

Ny termin, nya utmaningar...

Julen är snart förbi och det nya året väntar. Även om jag är hemma och julledig så finns tankarna på jobb och studier här ändå.

I vår kommun har vi fått en utmaning av vår områdesnämd. I deras politiska mål står att alla förskolor ska arbeta utforskande i projekt, och ett bra sätt att genomföra arbetet är med hjälp av pedagogisk dokumentation. Det är ett tydligt ställningstagande som vi alla måste hjälpa till att genomföra.

Det är en spännande utmaning som vi i vår ledningsgrupp diskuterat hur vi ska möta. Vi kom fram till att vi måste göra något gemensamt, så att alla har åtminstone samma grundförståelse. Sen kommer det alltid vara så att olika personer har olika förmåga att ta till sig ny kunskap och nya arbetssätt men om alla har en gemensam bas blir arbetet lättare.

På den studiedag som startar terminen ska vår förskolechef prata om om det politiska målet och hur vi ska arbeta för att komma dit. Vi kommer även fortsätta diskussionen i arbetslagen  under delar av dagen. Sedan ska alla under våren ska läsa "Uppföljning, utvärdering och utveckling i förskolan: pedagogisk dokumentation" av Anna Palmer och sedan använder vi tid på våra pedagogiska konferenser för att diskutera det vi läst. Dessutom ska jag på en pedagogisk konferens prata om etiska aspekter i dokumentationen, utifrån det vi reflekterat över på den här kursen och läst i "Vad berättas om mig? : Om barns rättigheter och möjligheter i förskolans dokumentation" av Bente Svenning. Vi kommer dessutom rekommendera att alla under terminen läser "Lyssnandets pedagogik" av Hillevi Lenz-Taguchi.

Det känns spännande att komma tillbaka efter helgerna och sätta igång med det här utvecklingsarbetet. Några steg på vägen har vi redan tagit, men nu hoppas jag att vi kan ta ett gemensamt kliv och bli en ännu bättre förskola för våra barn.

onsdag 12 december 2012

Lucia

Såhär dagen före lucia har jag tagit en studiedag och sitter hemma och skriver och läser för att hinna ikapp med kursen. Då känns det väldigt träffande när jag kommer till sidan 86 i Svennings bok och läser om hennes reflektioner kring luciafirande och dokumentation. Hennes beskrivning är verkligen träffande och man önskar att fler skulle lägga ner kameran och bara njuta av att vara i ögonblicket tillsammans med alla dessa underbara barn.

"Har du någon gång gått i ett luciatåg tillsammans med barnen? Något som närmast kan betecknas som en paparazziliknande mur av kameralinser möter ibland barnen sid sådana evenemang. Föräldrarna knäpper och filmar hela tiden, möjligen av rädsla för att missa det intressantaste ögonblicket."

På mitt barns förskola firar de lucia ute och då brukar de be alla att vänta  med att fota med blixt till uppträdandet är färdigt just för att barnen ska kunna fokusera på det de gör och inte på alla kamerorna. Sedan när de sjungit färdigt står de kvar en stund så att alla får fotografera.

Svenning fortsätter med att reflektera över hur vi i förskolan ber om föräldrarnas tillstånd att få dokumentera barnen i verksamheten men när det är dags för lucia kan alla föräldrar och anhöriga fotografera och filma varandras barn utan tillstånd.

Jag vet att frågan har varit uppe för diskussion vid flera förskolor under de senaste åren och då kanske främst ur synvinkeln vad publiceras på internet? Som förälder kan jag tycka att det är en sak att mitt barn finns på bild hos andra, i deras album, men på andras hemsidor eller facebooksidor... Nej då vill jag nog själv som förälder ha kontroll över var mitt barns bild läggs upp. Vi diskuterade saken hos oss förra året, utifrån internetaspekten, och valde att tänka att om inga föräldrar lyfter frågan så tar vi det som ett medgivande att det är ok att för alla att alla föräldrar filmar och fotograferar.

Den mer komplicerade frågan för oss som pedagoger är hur vi ställer vi oss till detta om man tänker ur en etisk aspekt? Efter att ha läst Svennings bok har jag oftare (jag glömmer fortfarande ibland) börjat fråga barnen om de vill vara med på bild eller film, innan jag dokumenterar.I den här situationen får de plötsligt inget val. De blir dokumenterade och utan deras vetskap kanske en annan familj sitter och ler åt det där barnet som sjunger så högt eller som inte kan låta bli att vicka på den lösa tanden eller... Hur skulle vi tycka att det kändes om vi var i motsvarande situation? Det är en svårare fråga som kräver mer eftertanke och diskussion.

Det är ju säkert så att det stora flertalet barn vill bli dokumenterade och tycker att det är roligt att ha bilder/film att titta på efteråt, men om det är någon som inte vill hur hanterar vi det? Jag misstänker att om det var någon förälder som tog upp frågan till diskussion utifrån internet och etiska aspekter skulle vi få ha fotoförbud, och så fick alla fotografera sitt barn efteråt. Skulle vi lyssna lika mycket om det var ett barn som gjorde sin röst hörd och inte ville bli fotad?

tisdag 27 november 2012

Nytt år, nytt tema...

Först av allt, tack för era tankar kring ekorrtema och traditioner. Vi har funderat hur vi ska göra och har kommit fram till att barnens intresse för ekorrtemat avtagit så vi avslutar det nu och ägnar december åt traditionella aktiviteter som pepparkaksbak, julskapande och lucia.

Efter jul tar vi nya tag med ett nytt projekt. Vi har redan kunnat se att många av barnen har ett stort intresse för bokstäver, skrivning och läsning så det tänker vi ta tillvara och förena med ett av målen i vår verksamhetsplan som är att vi ska öka barnens intresse för läsning och böcker.

För vår del känns det som om ekorrtemat var vårt första försök till att arbeta mer strukturerat med pedagogisk dokumentation. Vi har trevat oss fram och resultatet är ändå att barnen har varit mer delaktiga och reflekterat kring vad vi gjort och hur vi ska gå vidare. Vi måste bli bättre på att släppa in barnen i själva dokumenterandet och på att ha strukturerade vuxenreflektioner.

Nu tar vi nya tag med ett nytt projekt där vi också ska bli bättre på att använda ipaden som pedagogiskt redskap. Det finns så många möjligheter med appar att skapa böcker i, både med barnens egna bilder eller bilder ur arkiv och med barnens ord till, att dokumentera barnens läsning och skrivande i, att via projektor läsa och titta på böcker på storbild. Jag ska fortsätta läsa både litteratur och bloggar och samla inspiration så vi kan ge barnen möjlighet att utvecklas så mycket som möjligt.

Men först ska vi hitta en ingång i projektet och fundera på vilket mål vi ska ha. Och hur vi ska lägga upp det? Det finns så många tankar med mindmaps, kartläggningar, läroplanspmål m.m.

Hur gör ni när ni startar ett projekt?

Har ni några bra ideer eller tips får ni gärna dela med er...


måndag 19 november 2012

Traditioner

Terminen går fort och nu närmar sig jul och lucia, en tid med många traditioner. På vår förskola har vi under hösten börjat arbeta med ett projektinriktat arbetssätt där vi använder pedagogisk dokumentation som metod för att se var vi är och vart vi är på väg. Det är en krokig resa där vi tar två steg fram och ett tillbaka, men vi rör oss i alla fall, men nu har vi stött på en utmaning...
Lucia, adventskalender, julpyssel, pepparkaksbak!
Jag har funderat på hur vi ska få ihop projektet om ekorren med alla jultraditioner, går det, eller låter man projektet gå på sparlåga och gör allt det andra som hör julen till, eller avslutar man projektet och börjar ett julprojekt, eller...

Hur gör ni som är mer erfarna i arbetssättet?

Julen är ju en tid då vi har så många saker vi vuxna vill göra, som vi tycker barnen ska få möjlighet till, men är det det barnen vill lägga sin tid på? Vill de träna luciasånger, baka pepparkakor, julpyssla och allt det andra? Om några vill, men andra är mer intresserade av bilar, eller saker som snurrar eller, hur får vi ihop det? Hur mycket ska våra vuxenintressen styra verksamheten, och hur mycket ska barnens viljor få styra?

Som vanligt blev det fler frågor än svar, bloggen är ett bra sätt att sätta tankarna på pränt och förhoppningsvis få lite fason på funderingarna :-)



 

söndag 4 november 2012

Inflytande?

"När förskolan under senare år har ägnat sig mycket åt barns medverkan, har det enligt min uppfattning gällt annat än dokumentationen - områden som har legat nära till hands att ta tag i." 
(Svenning 2009, s59)

Den här meningen läste jag i Svennings "Vad berättas om mig" förra veckan, och den fastnade i mitt huvud. Jag började fundera kring det här med barns inflytande på vår förskola, hur gör vi?

Vi tycker att våra barn får vara med och välja och påverka ganska mycket, även om det alltid kan bli mer... De får ofta välja mellan några olika aktiviteter på förmiddagen, de får välja vila, de får välja vem de leker med och vad de leker, de får välja frukt vid fruktstunden, de får, tillsammans med månadskompisarna, välja vad de ska baka till månadskalaset, projekt/tema utgår från deras intressen, de får vara med och önska vad vi ska göra och äta på höstfesten... och så fortsätter det.

Men... när det gäller dokumentation har de inte (haft) mycket att säga till om. Det är vi pedagoger som valt vad, vilka, hur och när vi dokumenterar, utan att ens reflektera kring att barnen skulle kunna ha en egen/annan åsikt. Nu känns det som om det är dags att ta ett stort steg framåt och låta barnen vara med och påverka även de här delarna av sin vardag. Frågan är bara hur och var man börjar...

Hur är det på era förskolor? Hur delaktiga är barnen i dokumentationerna och vad är de delaktiga i? Är det på ert eller deras initiativ?

Det känns som om Svenning har satt fingret på en öm punkt. Vi vill såklart att barnen ska få vara med och bestämma och ha inflytande över sin vardag, men vi har valt att släppa in dem på de områden som är lätta att släppa, och områden som är enkla att ge barnen inflytande över. Dokumentation är mer komplext och att släppa in barnen där, och ge dem inflytande över vad  och hur det dokumenteras kräver mycket mer av oss, då vi inte ens själva är säkra över vad vi vill och hur vi ska göra med dokumentationen.  Jag tror dock att det kan bli en spännande resa att utveckla den pedagogiska dokumentationen tillsammans med barnen, att från början ge dem möjlighet att vara med och påverka och att skapa ett gemensamt lärande. Inte att vi släpper in barnen på de områden vi väljer utan att vi tillsammans skapar och utforskar den moderna pedagogiska dokumentationen som likvärdiga deltagare!

torsdag 18 oktober 2012

Dilemma

Jag börjar det här inlägget som jag slutade det förra, med etiska dilemman...

Efter att ha läst Bente Svennings bok "Vad berättas om mig" har jag börjat fundera kring hur vi dokumenterar hos oss, och framförallt barnens möjlighet att påverka dokumentationen.

Förra veckan skulle jag filma barn i samspel för att visa för mina kollegor på vår ICDP-mentorsträff. Jag såg några barn som hade en spännande lek och frågade dem om jag fick filma dem. Resultatet blev att leken kom av sig, några sa ja och började busa framför iPaden, och några sa nej och gick iväg! Min goda tanke, att ge barnen chans att påverka sitt deltagande i dokumentationen gjorde pannkaka av alltihop... I efterhand kan jag tänka att jag kanske hade kunnat filma "i smyg", för att sedan när leken tagit slut samla barnen, visa dem filmen och fråga om jag fick visa den för mina kollegor.

Istället återföll jag i gamla mönster och hittade en annan spännande lek som jag filmade utan att fråga och därför fortsatte leken länge. Jag hann sluta innan leken tog slut så jag kunde inte utan att störa fråga barnen om de ville titta på filmen med mig och om jag fick visa den och på kvällen visade jag filmen för kollegorna utan barnens tillstånd...

Det som ändå hänt i mig är att jag kände dåligt samvete över hur dokumentations-situationen blev och att jag tillsammans med de som såg filmen tog upp och diskuterade möjliga  lösningar. Det är ett dilemma att fråga om tillåtelse att dokumentera men samtidigt inte störa eller avbryta det som dokumenteras. Att fråga efteråt är ju en möjlighet, men då måste både barn och pedagog vara kvar och vara intresserade av att titta på dokumentationen...

Hur gör ni? Har ni ändrat era tankesätt och ert handlande efter att ni börjat den här kursen?